Brev till dig

Sitter här och skriver ett litet brev till dig. antagligen lite löjligt då jag misstänker att du aldrig kommer läsa de här raderna. Spelar ingen större roll då jag ändå måste få det här ur mig, och då kan jag lika gärna rikta det som ett sådant.
Gissar att du är lika trött som mig på det här nu, bara det att du är för rädd för att misslyckas om du tar steget ut och avslutar det här. Tycker att nästan allt jag läser i det du gör och hur du beter dig klart och tydligt pekar i den riktningen i alla fall.
Jag har sagt att jag inte kan fortsätta med dig så länge du finns på samma arbetsplats som din så kallade flirt. Har berättat att du letar nytt jobb, eller så letar jag ny lägenhet. Med tanke på din aktivitet vad gäller hitta nytt arbete, så måste du hoppas att jag hittar ny lägenhet så snart det bara går misstänker jag.
Vet att jag nästan kan få en lägenhet på dagen om det är så, men än så länge är jag ganska så kräsen på var i så fall. Men så snart skilsmässan gått igenom kommer jag antagligen inte vara lika selektiv med var jag hamnar, utan då vill jag nog enbart bort. I alla fall om det fortsätter såhär. Ja gumman, jag kommer skilja mig, tror inget kommer ändra på det i alla fall.
Ta den biten att du inte ville åka utomlands med mig ett par dagar på semestern för att du ville att vi skulle prioritera något med barnen. Nu är semestern snart slut och jag undrar vad du har varit drivande i vad gäller vad vi har hittat på med barnen? Ser heller ingenting av det vi gjort som skulle ha förhindras av att vi två skulle varit borta ett par dagar. Så, hur ska jag kunna tolka det på annat sätt än att du helt enkelt inte ville åka iväg med mig?
När en väninna däremot kom med förslaget att ni skulle iväg på knulllkanoten en sväng var det inga problem alls att styra upp en dag som fungerade och boka. I mina ögon prioriterades då att komma iväg med väninnorna framför att komma iväg med mig. Finns mer som stör mig med den där resan vet du. Ta som det faktum att här hemma är det helt OK att gå runt med orakade ben, för det är ju så bökigt att fixa och det finns aldrig tid. Lägga sig i sängen med mig med urtvättade gamla underkläder fungerar eftersom det bara är jag som ser dem. Men när man ska iväg på kryssning med de andra kärringarna är det inget som fungerar. Då tar man sig tid med hyveln, och man masar sig iväg för att inhandla ett helt set med nya underkläder. Att vara len och se fräsch ut under borde ju vara viktigare när man kryper till sängs med sin man än det är när man borde lägga sig ensam.
Så jag vet inte, vilka signaler tycker du själv att du sänder till mig? I min värld är det i alla fall inga som visar att vi fortfarande har en chans, att vi har något vi kämpar framåt för. Jag ser det snarare som signaler att vi är ganska så färdiga med varandra.

Hur länge

Jag vet inte hur länge man kan hålla på såhär som jag gör. På ett sätt vill jag inte släppa taget så länge jag har minsta lilla ork kvar, på ett annat känns det inte rättvist till vare sig mig eller gumman.

Om man sket i det här skulle vi ha möjlighet att hitta något nytt som kanske skulle kunna fungera. Vet att det skulle bli jobbigt, men nu är det mest som om vi håller i varandra för att det finns en viss trygghet tillsammans. För att det är enklare att bara blunda och fortsätta än det vore att börja bygga upp något nytt. Samtidigt kan livet ha så mycket mer att ge för de som inte bara nöjer sig med det som är acceptabelt och fungerar ibland.

Ska inte ta livet av mig eller något sådant, men ibland önskar man fan att man vore död så att man slapp ifrån skiten.

Hur går då allt framåt? Även där går mycket i vågor tycker jag. Kollar fortfarande efter lägenhet, och jag kommer med all säkerhet lätta om det mot förmodan dyker upp någon som uppfyller mina krav. Har sagt att om hon inte hittat nytt jobb innan jag hittat lägenhet så flyttar jag. Tvivlar på att hon letar arbete, men jag kikar lya i alla fall. Kommer skicka in fullföljdsansökan så snart det går att göra. Gissar att det inte kommer vara något som för oss närmre varandra, men ändå något jag känner att jag måste göra. Vi myser, kelar, sexar, och det känns jätte bra. Det är bara att det förändrar inget av det som varit eller det som har sagts.