Kanske bara är jag som är sjuk men för mig är det ganska viktigt att berätta om något sådant. Kan vara som så att jag inte har några problem att berätta varför om någon frågar, och hon har betydligt svårare för det.
"Hon gick bakom ryggen på mig så jag ville inte vara gift längre" låter kanske utåt bättre än "Jag gick bakom ryggen på honom så han ville inte vara gift med mig längre"?
Fattar inte varför vi drar ut på det här så jävla länge, eftersom det känns så meningslöst och bortom all räddning. Vi går liksom bara runt och accepterar varandra eftersom vardagen blir så mycket lättare med allt i övrigt som finns i den. Men jag tror inte att vi mår bra någon av oss, jag gör det i alla fall inte.
