Inskickad

Då så har ansökan om skilsmässa blivit inskickad i alla fall då. Fick gummans kråka på den även om hon inte kunde förstå varför jag ville ha den.

Så nu har jag "tvingat" henne att göra något som hon inte alls ville. Tvånget bestod då i att jag berättade att jag skulle skicka in en ansökan oavsett, och att hon i så fall skulle bli delgiven detta om hon inte skrev under. Så om det var så mycket till tvång eller inte vet jag inte.

Så nu sitter jag och väntar på papper från tinget så man får reda på när fullföljdsansökan ska in. Innerst inne vill jag nog inte det här, men kommer göra det i vilket fall. Älskar henne, hade aldrig tänkt tanken att skilja mig, men kan inte vara gift med henne längre.

Känns inte bra här hemma utan det mesta är jobbigt. Är små saker som ligger och gnager hela tiden utan att jag kan få bort det. Vill inte det men börjar ändå fundera på att avsluta det här helt. Att inte nöja sig med att avsluta äktenskapet, utan även avsluta hela våran relation. 

Fy fan vad jag hatar mina tankar ibland, hatar så mycket man funderar och fantiserar om, och hatar så mycket man aldrig får svar på.

Skiljas

 Då så har vi, eller jag i alla fall, kommit till den punkt då vi ska skiljas. Har fått hem alla papper som behövs, betalat in avgiften, och vill "bara" ha gummans underskrift. Får jag inte den så skickar jag in en egen ansökan så får hon bli delgiven i stället.

Vill inte att vi ska separera eller något, men jag vill inte vara gift med henne längre helt enkelt. Kanske kan vara krångligt att förstå, men ett äktenskap i sig betyder så mycket mer än att man älskar varandra. Ser inte henne som min trygghet eller fasta punkt längre, och jag litar inte på allt hon säger som sanning idag. När jag inte har det tycker jag att det är dags att avsluta äktenskapet.

Kanske gör bort mig totalt men det är smällar jag får ta längre fram i så fall. Allt man gör får ju olika konsekvenser. 

Fan vet hur allt slutar, men ibland känns det som att det inte spelar någon roll bara det slutar.