Så nu har jag "tvingat" henne att göra något som hon inte alls ville. Tvånget bestod då i att jag berättade att jag skulle skicka in en ansökan oavsett, och att hon i så fall skulle bli delgiven detta om hon inte skrev under. Så om det var så mycket till tvång eller inte vet jag inte.
Så nu sitter jag och väntar på papper från tinget så man får reda på när fullföljdsansökan ska in. Innerst inne vill jag nog inte det här, men kommer göra det i vilket fall. Älskar henne, hade aldrig tänkt tanken att skilja mig, men kan inte vara gift med henne längre.
Känns inte bra här hemma utan det mesta är jobbigt. Är små saker som ligger och gnager hela tiden utan att jag kan få bort det. Vill inte det men börjar ändå fundera på att avsluta det här helt. Att inte nöja sig med att avsluta äktenskapet, utan även avsluta hela våran relation.
Fy fan vad jag hatar mina tankar ibland, hatar så mycket man funderar och fantiserar om, och hatar så mycket man aldrig får svar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar