Året

Då har strax året gått sedan ansökningen lämnades in, och vi har varit skilda ett halvår nu. Hon har fortfarande inte berättat det för någon förutom sina närmaste väninnor, inte ens min tidigare svärmor. Hon behöver behandla det här för sig själv först som hon uttrycker det. 

Kanske bara är jag som är sjuk men för mig är det ganska viktigt att berätta om något sådant. Kan vara som så att jag inte har några problem att berätta varför om någon frågar, och hon har betydligt svårare för det. 

"Hon gick bakom ryggen på mig så jag ville inte vara gift längre" låter kanske utåt bättre än "Jag gick bakom ryggen på honom så han ville inte vara gift med mig längre"?

Fattar inte varför vi drar ut på det här så jävla länge, eftersom det känns så meningslöst och bortom all räddning. Vi går liksom bara runt och accepterar varandra eftersom vardagen blir så mycket lättare med allt i övrigt som finns i den. Men jag tror inte att vi mår bra någon av oss, jag gör det i alla fall inte.

Stressad

Känner mig så jävla stressad i allt just nu. Borde kanske inte göra det då det mesta ser ganska så klart ut, men gör det ändå trist nog.

Vill komma till klarhet i allt runtomkring och ha ett "beslut" eller något. Var och hur vi ska ta oss ifrån det som är, i stället för att bara låtsas som ingenting och tappa mer och mer energi tills vi båda är helt tomma.

Det man hör är att vi inte kan ta det nu, vi tar det efter jul, inte just nu, barnen är nog fortfarande vakna, jag måste sova nu, osv. När fan finns tid att ta tag i något som i alla fall jag ser som viktigt då?

Fan, måste få klarhet, även om jag tycker att hon visar mig det ganska bra via sitt beteende.

Vill på så många sätt verkligen inte släppa allt, samtidigt som jag ändå känner mig tvingad till det.

Har börjat sätta upp mig på div lägenheter och har även slutat vara så kräsen vad gäller urvalet på dem. Blir det så att jag skulle få någon innan vi kommit fram till något, måste jag ta mig vidare.

Vill bara veta rakt ut om vi skiter i det här nu eller om det finns någon chans att vi kan fixa det här. Hur, oavsett vad, får bli en senare fråga.