Har ingen aning om vad som gör att det är så. Man kanske är rädd för vad parten ska tycka om ens tankar, känna sig dum, eller man kanske helt enkelt inte kan förklara hur man ser saker. Det behöver varken vara rätt eller fel, känner man på ett sätt känner man så oavsett vad.
Är så mentalt färdig på den här berg och dal banan. Ena stunden kan allt kännas så jäkla bra, bara för att ett ord eller en min senare kännas så genom ruttet.
Förstår ju själv att alla inte är på samma humör alltid, men det kan göra att jag känner mig så avvisad. När det blir så försöker jag själv skapa distans som något slags försvar, och resultatet blir ju enbart att vi kommer längre ifrån varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar