Vänta

Då så får man vänta ett tag nu då. Fullföljds ansökan lämnades in och gick med posten igår. Har ingen aning om hur pass lång tid det tar och slutligen få ett beslut på skiten, men borde ju inte ta allt för många dagar. 

Känner mig så jävla arg, ledsen, och besviken så det finns inte. Så mycket av det som är mig, så mycket jag sett som självklart, och så mycket som alltid skulle finnas där, är borta om bara några få dagar. Så ja, jag vet inte vad jag ska göra riktigt utan stänger in mig i något som jag hoppas inte brister riktigt ännu.

Det roliga (trista) är att jag funderade på om det verkligen var rätt väg att gå, för det fanns ju så mycket som pekade på att det kanske inte var det. Men sedan räckte det med en incident som visade att det var bäst det som händer.

Ska försöka förklara för barnen att vi inte kommer vara gifta längre. Hur man gör det på ett bra sätt har jag ingen aning om. Men de måste ju höra det från oss och inte från någon annan. 

Känns rejält jobbigt just nu i alla fall.