Bakgrund!

Som de flesta i ett stadigt förhållande går det både upp och ner med jämna mellanrum. Man kanske struntar i dalarna till en början, då man tänker att det kommer kanske gå uppåt strax igen.
Men när dalen varit allt för djup och hållit i sig allt för länge kände jag mig tvingad att ta upp detta med min fru. Var tvungen att veta vad som var fel, och framför allt vad vi kunde göra för att få det att fungera som det borde igen.
Visade sig att vi var betydligt djupare än vad jag hade väntat mig och räddningen på det som var vi kanske inte alls fanns att finna. Jag lyssnade inte på henne, jag förstod henne inte, jag tog allt hon önskade/ville som bagateller, jag fick veta att jag gjorde och betedde mig fel i så många olika situationer, och själv stod jag som ett frågetecken.
Jag älskar min fru, och skulle aldrig göra något som skulle få henne ledsen, sårad, eller besviken med vilje. Så varför kunde hon inte fått mig att verkligen lyssna tidigare, fått mig att verkligen förstå hur hon kände och mådde?
Blev flera långa nätter när barnen somnat då vi försökte komma fram till något, utan att lyckas för fem öre. Blev så trött på att ständigt höra "Jag vet inte!" från henne.
Våran årsdag dök upp, och hon hade kvällspasset på sitt arbete. Även om det var som det var här hemma så var det ändå våran årsdag. Fick barnen i säng, fixade lite mys att käka, och väntade på att hon skulle sluta. Strax efter hennes arbetstid gick jag in på "Mina vänner" appen för att se när hon började rulla hemåt, så att allt skulle stå framme och klart när hon kom.
Såg att hennes telefon började föra sig, så jag började plocka iordning allt här hemma. Döm om min förvåning när jag ser att hon rör sig åt "fel" håll, hon rörde sig till ett skogsparti och blev stående där. Fick för mig att det blivit något fel på appen så jag startade om den. Samma skogsparti! Då det tar ca 5 min hem från hennes jobb, och hon slutade för ca 20 min sedan, ringde jag och frågade hur det gick. Fick till svar att det hade dragit ut på tiden, men att hon var på väg till bilen nu i alla fall. Någon sekund senare ser jag att hon börjar röra sig hemmåt.
När hon väl kommit hem frågar jag rakt ut om hon träffat någon annan. Får naturligtvis ett nej till svar och hon undrar hur jag kan tro något sådant. Frågar då om hon glömt appen vi plockade hem och vad hon gjorde i skogspartiet. Men nej, hon skulle inte kalla det att hon hade träffat någon annan, utan hon hade haft en liten flirt med en kolega på jobbet. Träffen i skogspartiet var för att avsluta flirten hon haft.
Vi gick på automatik med jobb och barn, och här blev hon sedd och uppskattad, fick uppmärksamhet, och på något konstigt sätt kunde jag förstå henne.
Dagarna rullade på lite sakta och jag gick som i ett vacuum. Sedan plingade det till i hennes telefon när hon fick ett sms. När jag såg att det var från nämnda kolega läste jag det. Var kanske inte allt för snyggt, men jag gjorde det i alla fall.
Visade sig då att flirten inte alls var över. Skickade ett par rader till kolegan och bad honom berätta för sin sambo vad som pågick innan jag skulle höra av mig till henne dagen efter. Fick aldrig något svar!
Fler långa nätter med min fru efter att barnen somnat, resulterade i att jag flyttade ut ett tag. Hon behövde tid att fundera på hur vi skulle ha det och vad vi skulle göra, det behövde även jag.
Till en början så ville jag verkligen få allt att fungera, jag älskar ju som sagt min fru. Men den tid hon behövde för att se om det fanns någon möjlighet för oss att fortsätta tillsammans, använde jag till att hitta fler anledningar till att vi inte borde det. Vände ut och in på allt hon sagt och hittade så mycket olika motsägelser i så mycket.
När hon sedan berättade att vi visst skulle försöka få det här att fungera, försöka lämna allt gammalt bakom oss och sikta på framtiden, flyttade jag hem igen. Men nu vet jag trist nog inte vad jag vill längre.
Allt går i vågor! När det är OK så är det som det ska. Men det krävs så lite för att jag ska må så väldigt dåligt igen.