Ser trist nog ut som om jag bara skriver här när man är nere. Tanken kanske inte är att det ska vara så, men det blir liksom så ändå. När allt är som det ska finns det ju liksom ingen mening med att lätta på trycket eller vad man ska säga.
Fan vad jag önskar att jag kunde lita på gumman, men jag gör inte det för fem öre trist nog. Tycker inte att jag har anledning att göra det längre. Säger inte att hon ljuger för mig, men jag köper inget rakt av längre. Att jag sedan inte vill/kan kolla upp allt eftersom jag då skulle framstå som en stor idiot betyder som sagt inte att jag inte undrar/tvivlar titt som tätt.
Hur fan ska man ta sig ur det här och få rätsida på skiten? Gumman vill att jag kanske skulle gå och prata med någon, kanske få en annan infallsvinkel på allt. Men varför? Det är ju jag som ser det, och vinkeln är ju ur mitt perspektiv, i det liv jag lever. Kan inte se det på något annat sätt än mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar