Ibland får man så otroligt konstiga tankar som man hade hoppats man lämnat bakom sig. Ändå så smyger de sig fram ibland och vägrar ge med sig.
Vet inte riktigt vad jag ska svara när gumman frågar vad det är? Vi har ju redan gått igenom skiten både en och två gånger, och hur länge har jag rätt att komma med samma skit igen? Enligt mig kanske tills det inte finns längre, men när något nytt aldrig dyker upp är det meningslöst att fortsätta med samma sak. Antar att hon inte heller är allt för förtjust i mina "svackor" men jag kan inte göra något åt det.
Det som retar mig mest är att det krävs så jäkla lite för att det ska kännas så jävla mycket. Inte just för saken i sig så ofta, utan alla tankar, funderingar, och slutsatser, den där lilla saken för med sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar