Då så har man inget kontrakt på lägenhet längre. Känns en aning vemodigt att det blev som det blev, men en fortsättning blir lättare nu i alla fall. Säger inte att jag vill härifrån, släppa allt och försöka lägga det bakom mig. Är inte alls det jag vill.
Naturligtvis så vill jag ha en fortsättning med min fru, hon är ju den kvinna jag ändå älskar, men det är svårt ibland. Var nog lite tvär igår när vi pratade, men hade liksom ändå inget som jag tyckte behövde diskuteras. Sa nog hur jag såg på saker och mina "planer" på fortsättningen, utan att vänta in något svar. Behöver inte få veta att jag känner och ser på saker "fel" för det är ändå jag som känner det. Får se om det sjunker in eller om det bara rinner av. Hade ju som sagt önskat att vissa saker skulle lägga sig lite, kännas mindre, men det gör ju inte det.
Står ju kvar på kontraktet till och med den sista, och efter det börjar jag troligen söka något annat. Om hon skulle få för sig att säga upp sig, börja jaga hårt efter annat arbete, skulle jag inte ha sådan panik med det. Det skulle ju visa att hon i alla fall försöker, att hon kanske kan ana lite hur jag mår och känner mig. Vi behöver inte skynda oss för fem öre, men vi måste i alla fall röra oss åt rätt håll. För om vi inte gör det vad är det för mening?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar