Känns som om man har blivit lurad på det som man skulle ha. Min dröm för bra många år sedan när det snurrade som värst var nog ganska så blygsam. Någon jag älskade som älskade mig, barn, ett jobb som kunde försörja mig och som jag trivdes med. Hade inga tankar på att se världen eller förändra något stort. Men jag ville ha något som var mitt, vårt, som jag var nöjd med.
Jag hade det ett tag, och letade liksom inte vidare efter något. Varför skulle jag, det var ju bra och jag var nöjd som det var.
Men oavsett vad som händer mellan mig och gumman har jag tappat bort mina drömmar och mål. Spelar ingen roll hur pass "bra" vi skulle kunna lyckas få det, allt har liksom blivit smutsigt, eller kanske skändat om man kan använda det ordet.
Vet inte vad jag ska skaffa för nya drömmar och mål, om jag orkar det, eller ens om gumman passar in i dem längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar