Då så har vi en helg framför oss nu. Känns som om vi har en hel massa att ta tag i, diskutera och komma fram till någon lösning på. Trist nog är det alltid något som kommer mellan så vi får liksom inte tiden riktigt. Vardagsbestyr som är ett måste, barn som alltid ska springa runt benen och inte behöver höra vad vi diskuterar, eller något annat. Fan! Jag skiter i det för det är saker vi kan reparera tillsammans senare. Tar vi inte tag i oss, på riktigt, finns kanske inte något vi senare, och jag tycker att ett vi är ganska så viktigt.
Samtidigt när tid och möjlighet väl finns brukar allt kännas ganska så bra, och då vill man liksom inte dra upp sådant som är tungt och sabbar det som är just för stunden. Låter antagligen helt virrigt och jag undrar om någon ens kan förstå hur jag menar? Spelar ingen större roll, jag förstår, och det är för mig som jag skriver. En liten journal över hur jag tänkte, mådde, just för stunden.
Ett vi är viktigt tycker jag. För barnen naturligtvis, men även för mig. Menar då naturligtvis ett vi där allt känns som det ska. Upp och ner naturligtvis som livet alltid kommer vara, men där allt ändå känns bra. Det där att få bita sig i läppen varje dag och kämpa på i något som ständigt får en att må dåligt ger jag inte mycket för. Ibland är det bättre att börja om än att försöka reparera, men jag tycker inte att vi är där riktigt ännu. Vi kanske hamnar där om ett tag, men just nu är det en bit kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar