söndag 6 januari 2013

När det känns bra

Då så fick man någon minut över medans gumman hämtar upp ena barnet. Då jag nyttjar det här som en dagbok ser jag ingen anledning för henne att läsa mina rader. Varför fungerar det då att låta er andra få ta del av det? Jag vet inte vilka ni är, och förhoppningsvis har ni ingen aning om vem jag är heller för den delen.

Är som sagt bara ett sätt att få ur sig en massa, spy lite galla när det behövs bara för att få spy lite. Jagar liksom inga lösningar på problemen då det inte är någon som kan hjälpa mig med det i vilket fall. Skulle gumman läsa det här, och veta att det var jag som skrivit, skulle hon antingen bli arg, sårad, besviken, tycka jag har fel, och troligen försöka hitta vissa lösningar som ändå inte finns.
Jag känner som jag gör för att jag levt livet som jag gjort och ser på saker som jag gör. Vet att en del av vad jag känner ibland kan tyckas löjliga och att jag borde se det från en annan infallsvinkel, men att jag vet det gör inte att jag känner på annat sätt.

För att ta ett par exempel.
Vi rullar förbi gummans arbete, och hon kikar ut över deras personalparkering. Självklart undrar hon vilka som arbetar när hon råkar vara ledig. Jag ser det som att hon undrar om "han" arbetar idag.
Det piper till i hennes lur från ett sms och hon kikar enbart vem det är ifrån. Återigen, hon kanske tycker det är oviktigt att läsa det just nu på grund av en eller annan anledning. För egen del kan jag återigen undra om det är något som inte går att läsa/besvara just för att jag råkar befinna mig i närheten.
Skitjobbigt är det i alla fall!

När det känns bra så känns det ju bra, och livet borde flyta på utan problem. Men det finns en del som jag hade hoppats skulle ge med sig eftersom tiden gick och kanske inte kännas lika mycket efter ett tag. I vissa bitar har jag fått rätt, men i andra tvärtom. Svårt! Vet såhär i efterhand att jag skulle handlat på helt annat sätt från början, men nu är det lite sent att backa bandet.
Får försöka hitta någon annan sorts lösning för att komma vidare en bit till i alla fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar