Förändringar

Tror att jag är ganska mitt i livet nu, om inget tråkigt skulle hända det vill säga. Har med andra ord tagit mig ett antal år längre än vad jag tidigare hade räknat med och trivs ganska så bra med det.
Min nuvarande fru fick in mig på rätt spår om man säger så, och sedan hon blev gravid med vårt första barn bestämde jag mig för att skärpa till mig helt. Det är inte så lätt alla gånger och ibland blir jag förvånad över hur fort gammalt beteende kommer tillbaka. Hur man ser saker, reagerar och för den delen agerar på saker.
Alla är en produkt av det livet man har levt. Vissa saker är omöjligt att ändra på, vissa saker vill man inte ändra på, och en hel del saker får man verkligen kämpa för att ändra på. Vad man tycker det är värt är upp till var och en att själva avgöra.
Vad var jag då på det klara med att offra för gumman? En väldigt stor del av mitt liv, eller rättare sagt det som var mitt liv för stunden och hade varit det många år bakåt. Hon gjorde det klart för mig redan från början att hon inte skulle orka med några "incidenter" och dök det upp så skulle vi vara färdiga med varandra.
Ska inte säga att jag ändrade liv med en handvändning, men jag levde lite försiktigare om man så säger. Hoppade inte in i allt, och funderade både en och två gånger innan. Med tiden blev jag mer och mer anonym då jag aldrig syntes utåt, och jag var mer än nöjd med det.
Dagen då provstickan visade att vi skulle ha barn satte jag mig i bilen och bara körde runt hela natten. Funderade på mitt liv, hur jag ville leva, och hur jag ville ha det. Dagen efter blev det ytterligare mil, träffar, samtal, och ett adjö till många jag haft runt mig så länge. Var lite vemodigt men samtidigt kändes det skönt, blev lättad men på ett sätt rädd samtidigt. Låter säkert jätte knasigt men det är så som jag minns det i alla fall.
Fortfarande kan jag inte säga att allt hände på en dag, men det gick fort. Tömde säkert halva telefonboken på nummer, och från tiden som var då har jag tre nummer kvar. Det är enbart ett av de numren jag ringt sedan den dagen, och det har jag gjort en gång.
Händer att jag springer på folk från förr, växlar ett par kvicka ord eller tar en hastig fika. Det sedvanliga hur det är, vad sysslar du med nu, osv. Men jag vill inte släppa det längre än så, jag vill inte tillbaka till det som var, och vill inte släppa in dem i mitt liv längre.
Hm ... Kikar man på raderna ser det ut som om jag varit en knarkare som nu kommit ut ur träsket. Men nej, det är inte frågan om något sådant, jag har aldrig knarkat och om inte något väldigt drastiskt skulle hända ser jag ingen anledning att börja med det heller. Jag har andra problem och andra spöken.